3D-utskrift Livsmedelsingredienser

Forskare använder modifierad stärkelse som "bläck" för att göra mat och nya material genom tillsatser. Bild kredit: Bianca C. Maniglia / USP

Det har blivit möjligt att producera livsmedel med 3D-skrivare, och det förväntas ge produkter som uppfyller konsumenternas smak och näringsmässiga preferenser.

Forskare och medarbetare vid Luis de Queiroz Institute of São Paulo University (ESALQ-USP) i Brasilien har utvecklat en hydrogel baserad på modifierad stärkelse, som används som en "bläck" för 3D-utskrift mat. Relaterade resultat publicerades nyligen i "International Food Research".

"Under de senaste åren har vi utvecklat olika tekniker för att modifiera stärkelse för att få geler med idealiska egenskaper som the'ink' för 3D tryckt livsmedelsproduktion." Projektledaren och ESALQ-USP professor Pedro Esteves Duarte Augusto sade.

De första gelerna som produceras av forskarna baserades på tapiokastärkelse. I ett tidigare projekt utvecklade de en metod för att modifiera stärkelsens struktur och egenskaper med ozon. De genererar ozon genom att ladda syre, sätta gas, vatten och tapioka stärkelse blandningen i en behållare för att bubbla, och sedan ta bort den. Fukten torkar ut blandningen, vilket resulterar i modifierad stärkelse.

Genom att ändra ozonkoncentration, temperatur och tid kan forskarna få geler med olika egenskaper för 3D-utskrift.

"Kontroll av villkor gör att vi kan få mjukare geler för andra ändamål, liksom hårdare geler för 3D-utskrift, som kan upprätthålla formen på den tryckta strukturen utan att flöda eller förlora fukt." Augusto sade .

Med hjälp av denna nya metod kunde forskarna också få en gel baserad på modifierad stärkelse, som har den bästa tryckbarheten och upprätthåller sin struktur efter utskrift. Torr värmebehandling utökar också de strukturella möjligheterna för tryckta prover baserade på vetestärkelsehydrat.

– Dessa metoder har uppnått goda resultat. De är enkla, billiga och lätta att genomföra i industriell skala" Augusto sa.

Relaterad pappersinformation: http://dx.doi.org/10.1016/j.foodres.2020.109731